Med lite eftertanke

Nu så här dagen innan julafton och när ett par veckor har gått efter de intensiva dagarna i London kan det vara dags att reflektera lite över det vi såg och upplevde.

Fyra museer hann vi besöka och med ögon för ett antal olika perspektiv. Gemensamt för alla museerna är att de alla är mycket stora jämfört med vilket museum som helst i Sverige och besöksmängderna är också betydligt större. Något som är viktigt att komma ihåg när man funderar på om något är överförbart till vår egen verksamhet.

Eftersom museerna är så stora så finns det ett brett spektrum av utställningar av olika ålder. På Science museum fanns en utställning om jordbruk som byggts under 50-talet; miniatyrdioramer infattade i teak. Den behålls säkert idag främst av museihistoriska skäl. I de andra museerna fanns på motsvarande sätt andra utställningar med decennier på nacken.


En vision av barndomens lek med modeller, var är Märklin-tåget? Vackert.

Skillnaden mellan de moderna utställningar som naturhistoriska/tekniska museerna respektive de kulturhistoriska museerna visar är faktiskt enorm. Medan Natural History Museum och Science Museum har utvecklat utställningarna så att budskapet och pedagogiken blivit mer och mer viktiga så är det tydligt att i de kulturhistoriska museerna är det fortfarande de enskilda föremålen som står i centrum. Kan det vara skillnader i målgrupper som gör detta? Och beror målgruppen på det pedagogiska upplägget eller tvärtom?

Särskilt på Victoria & Albert var skillnaden mot museet tvärs över gatan tydlig. Där vandrar besökaren runt som i ett tempel runt de olika föremålen. Berättelsen om dem är sekundär. Jag är däremot ganska säker på att museets utställningsansvariga skulle hävda motsatsen. Mängden text kring varje föremål är riklig men museet har inte ansträngt sig för att det ska vara lätt att ta till sig informationen. Vilket leder in oss på detta med tillgänglighet.

Under vårt besök öppnade V & A en helt nyrenoverad utställning om den europeiska medeltiden och renässansen. Så innan vi flög hem passade vi på att gå dit för att se den. Här var estetiken som viktigare än tillgängligheten. Inte så att tillgänglighetsaspekten var bortglömd men museet hade valt att göra olika former av tillägg med taktila föremål, låneböcker med etiketterna i stor stil, stationer med berättare kring olika föremål. Men den grundläggande designen var som den alltid varit. Långa, kompakta texter i liten stil. Tunga lådor och svag belysning, vilket i och för delvis dikteras av föremålen. Men inte är det målgruppen som styrt utformningen, snarare frånvaron på målgruppsperspektiv. Synd! Alla skulle ha glädje av en annan utformning.


Inte ens den primära målgruppen har det lätt att ta till sig informationen.

På V & A fick vi leta efter en karta och sedan leta efter en hiss och lyckades ändå inte komma dit vi ville utan att passera trappor. Inte bra och stor skillnad mot framförallt Science Museum där skyltarna nästan tog besökaren i handen. Också Natural History Museum var duktiga på att hjälpa besökare att hålla koll på var de var och hur de skulle gå för att komma dit de ville. Där har vi en hel del att göra hemmavid för att bli bättre.

På samtliga museer så var butikerna både stora, synliga intill entrén och med ett nischat utbud. Flera av museerna hade dessutom flera butiker, antingen med olika delar av utbudet - till exempel böcker för sig - eller riktat mot olika behov. På British Museum fanns en shop för barnutbudet och en annan för det lyxiga presentutbudet. På samtliga museer har miljö- och hållbarhet börjat lyftas fram i utbudet.

Det är tydligt att butikernas intäkter är viktiga för museerna och mängden besökare gör det möjligt för butikerna att gå med ett överskott. Det är synd att de svenska museibutikerna riskerar att stänga på grund av den nya konkurrenslagstiftningen. De är trots allt en viktig del av museiupplevelsen.

fredag 4 december 2009
Avslutning och hemresa

Allting har ett slut - även konferenser och lärotid i Washington! Konferensens sista dag var förlagd till på House of Sweden som verkligen är ett tjusigt och funktionellt ställe att vara på.

Konferensen avslutningsdag inleddes som sig bör på detta ställe av ambassadören - Jonas Hafström. Därefter var det några timmars redogörelse från varje arbetsgrupp följt av reflektioner och diskussioner som Mats Widbom dirigerade. Varje moderator fick 5 - 10 minuter på sig att redogöra för vad man kommit fram till i arbets-grupperna. Jan-Olov som var moderator fick alltså kliva upp på podiet och med ett tydligt engagemang lämnade han ingen oberörd.

Vi var överens om vi att det är en föränderlig värld som vi har att möta och anpassa museiverksamheten till och jag tror samtliga deltagare överraskades av att kom fram så många intressanta tankar, reflektioner och ledord kring denna aspekt. Däremot kom det inte fram så många förslag över hur vi ska förändra oss - vad är det viktigaste som vi har att ta itu med?

Carole Neves - Director of Policy and Analysis vid Smithsonian, gav oss ytterligare något att tänka på i denna fråga genom ett antal påståenden om ett traditionellt kontra ett modernt museums förändrade verksamhet utifrån bl a rubrikerna "Governance Style", "Management Approach", "Communication Style";

Carole berättade även om sin enhet och sitt uppdrag på Smithsonian - en självständig enhet med uppdrag som bland annat består i att genomföra högkvalitativa analyser av verksamheterna som underlag för eventuella anpassningar eller förändringar. Hon fick en fråga om hur ofta resultaten av dessa analyser verkligen innebar förändringar i verksamheterna? Inte alla gånger -museer är inte lätta att förändra! Mats Widbom och Carole Neves!

Fredagens redogörelser och diskussioner videofilmades och kommer att ingå i sammanställningen från konferensen . Det diskuterades även om delar av detta material skulle läggas ut på YouTube - en fråga som konferensvärdarna tog till sig men inte besvarade.

Innan lunch och hemresa fick vi lyssna på en kör som framförde olika julsånger i nya och gamla tappningar - vackert och stämningsfullt!

Ca 09.30 - svensk tid - var vi åter i Sverige och Stockholm! Lite trötta och med lite mer i bagaget än när vi for iväg - både vad gäller nyinköp och kunskap!

Här kommer även en bild av The National Christmas Tree, som står utanför Vita Huset. Igår kväll (torsdag) fick vi - på långt avstånd - se på när president Obama vid en särskild ceremoni, tände granen och vi hörde honom också säga "Happy Holiday"!
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/photo/2009/12/03/PH2009120303876.html

Inspirationer - pedagogik och tillgänglighet

Utsidan på samlingskokongen i Darwin Centre 2.

Det går inte att göra ett besök till Natural History Museum idag utan att titta på deras senaste skapelse, Darwin Centre 2 eller DC2 som de själva säger. Darwin Centre 2 är Natural History Museums stolthet och senaste tillbyggnad. Där det pågår full aktivitet. Här och där är väggarna genombrutna av glas och man kan därmed få en inblick bakom kulisserna. På ett av våningsplanen finns en konserveringsateljé med tv-monitor som i detalj förmedlar vad den tjänstgörande konservatorn håller på med samtidigt som mikrofoner gör det möjligt att kommunicera med honom/henne. När vi var där satt en ung asiat och monterade fjärilar på särskilda plattor med tunna nålar.

Utställningarna förmedlar genomgående budskapet att samlingarna och det vetenskapliga arbetet är viktigt. Byggnadskroppen i form av en vit oval har av arkitekten fått formen efter en insektskokong, vilket även det ger en tydlig signal om att det som förvaras i dess inre är av extraordinärt värde. I den centrala delen där laboratorier och forskarbibliotek finns samlade rör sig besökarna i en snitslad bana runt den koncentrerade kärnan. Det är ljust och renskalat.

Här visas och förklaras av en forskare hur det går till att publicera forskningsresultat, eller bli refuserad.

De moderna utställningarna kommunicerar med besökaren genom interaktiva stationer, där man på olika sätt får ta del av förberedelser och genomförande av forskningsexpeditioner, undersökningar och analyser. Man möter verkligen aktiva forskare via mängder av digitala skärmar där de mest medialt tränade av museets medarbetare berättar om de vetenskapliga processerna och om sina personliga förhållningssätt till forskningen och ämnet de valt.

En av de medarbetare som efter en nogrann urvalsprocess fått uppdraget att vara en av företrädarna för museets forsknings- och samlingsverksamhet.

En besvikelse var att ganska få riktiga föremål visades, istället är det fotografier eller videoprojektioner, tyvärr inte alltid skalenligt, som illustrerar föremål. De interaktiva stationerna skapar god förståelse för olika koncept men som nästan alltid är det problem med tekniken. De virtuella tangentborden är ofokuserade och vissa "tangenter" fungerar inte.

Pedagogiken i NHM:s utställningar visar upp en klar utveckling från faktarika men ganska otillgängliga texter i de äldsta utställningarna till den enkla, tydliga som visas i DC2.

Även museets pedagogiska verksamhet är präglad av lusten att via samlingarna ta fram ny kunskap om naturen. I bottenplanet finns förutom den enorma barnmatsalen även en studio där eleverna arbetar klassvis i mindre grupper med valda arbetsuppgifter. Innanför studion finns även en liten innegård med levande växter och en vattenfylld dammanläggning med groddjur och insekter. De runda borden går även igen i matsalen där det ryms åtminstone nio skolklasser samtidigt att döma av väskvagnarna som står uppradade längs ena kortväggen.

Om man går genom utställningarna med tillgänglighet för ögonen är det slående att även här har det skett en utveckling till det bättre med mindre text i större stil, tydliga symboler etc. men fortfarande så används med förkärlek glasade eller blanka ytor, kontrasterna är inte alltid de bästa. Ibland har anpassningar gjorts för rullstolsbundna eller korta utan goda alternativ för andra.

En inte helt bekväm ställning för personer av medellängd. Ett hållbart tangentbord där det var svårt att urskilja bokstäverna pga av den blanka ytan.

På det intilliggande Science museum imponerades vi av den genomtänkta skyltningen. För en gångs skull i rätt format för att vara väl synlig för alla. Även här var huset fullt med vetgiriga barn som togs om hand av museets personal. I den interaktiva salen fanns plats för 300 elever samtidigt, men personalen betonade att man försökte hålla isär åldrarna av praktiska skäl.

En av museipedagogerna på Science Museum välkomnar en skolgrupp till det interaktiva torget.

Snygga brandgula skjortor med tryck på baksidan visade tydligt vem som fanns till hands för besökarna. Dagligen görs även dramatiserade visningar där historiska personer möter publiken. Tyvärr missade vi Isaac Newton den här gången. Personaltätheten är imponerande men så befinner vi ju oss i en tiomiljoners stad och med en museistruktur som tillåter olika former av volontärsverksamhet.

Det var svårt att missa vart man skulle gå på Science Museum. Stora, tydliga skyltar.

Om innergården på British Museum har en trevligare inglasning än den på Museum for American Art får ni själva bedöma!

Det glasade innertaket på British Museum, till vänster skymtar läsesalen färdigställt 1857. Den inglasade innegården öppnade 2000.

Torsdag och seminarier

Torsdag och seminariedag. Totalt genomfördes 8 workshops inom ramen för temat "The Globalized museum". Syftet har varit att museifolk från EU och USA skulle diskutera museiaktuella frågor av "spanings"karaktär, d v s sådant som påverkar musevärlden inför framtiden.

På förmiddagen deltog vi en workshop på temat "Museums and sustainability/community building. Jan Olov var moderator under knappt tre timmars livliga diskussioner kring hur museerna ska förhålla sig till en förändrad omvärld, orsakad av t ex klimatförändring, förändrad demografi, ökad migration m m.

En hel del diskussion snurrade kring museet antingen som tempel eller "bytorg". Workshopens samlade uppfattning var att museerna inte bara kan utan också måste vara en del i samhällsbygget, även om det sker på bekostnad av vissa traditionella kärnverksamheter. Samtidigt var det tydligt att museerna har en rad olika funktioner som inte alltid uttrycks lika tydligt, t ex att skapa legitimitet i ett samhälle.



Vi höll till på Air and Space museum som förutom olika föremål från USA och andra nationers rymdverksamhet också har en stor samling konst med motiv från flyg och rymd. Tro´t eller ej, i det sammanträdesrum där vi satt hängde originalet till en afficherna för Stanley Kubricks banbrytande film 2001!

De naturhistoriska museernas historia är ju också uppräcktsresandenas historia. Här på Air and space kan man inte, som Per och Jan Olov nedan, låta bli att förundras över de tidiga astrounaterna som inlåsta i en något större konservbirk, åkte runt jorden. De är inte stora, inte. I detta fall en Mercurykapsel.

Lunchen med tillhörande föredrag intogs på Museum of the American Indian, och att hitta dit gick lättare än att hitta till rätt ingång.

Museum of the American Indians är spännande av många orsaker. Det har en annorlunda arkitektur, nyskapande verksamhet mycket utformad tillsammans med de olika indianstammar som finns i nord- och mellanamerika. Butikerna har föremål av hög klass och museets matställen serverar en rad produkter som har sitt ursprung hos de amerikanske ursprungsbefolkningarna. Vi fick ett smakprov till lunchen.

I anslutning till lunchen höll Richard Kurin, under-secretary of arts, culture and museums ett anförande som var mycket intressant. Kurin, som är en av Smithsonians högsta tjänstemän, resonerade kring samma grundtema som konferensen, hur museerna ska möta en hastigt föränderlig omvärld. I många delar av världen, t ex mellanöstern, byggs museer som aldrig förr. Detta måste ha en koppling till att det arv som finns i museerna upplevs ha en större betydelse.

Vi hann med en rundvandring i museet, som hade spännande utställningar som speglade de amierkanska indianernas historia och nutid. Särskilt de delar som speglar dagens indianska samhällen och deras situation, var intressant.

Smithsonian är rakt igenom mycket duktiga på grafisk enhetlighet, bra butiker och en generellt tydlig och konsekvent varumärkesanvändning. På många sätt föredömligt, och det märks att man lagt mycket möda på att studera flöden för att optimera besökarnas vistelse inom museerna.

Allting går att sälja ...

Säga vad man vill men Natural History Museum är duktiga på att exponera och befästa sitt varumärke. Den grafiska profilen möter oss överallt när vi går igenom museet och inte minst i museibutiken. Eller museibutikerna kanske är mer korrekt att säga. Den största och mest välsorterade ligger på bottenplanet direkt till höger när man kommer in i huvudentrén. Små satellitbutiker finns utanför den populära dinosarieutställning och just nu vid utsläppet från den aktuella tillfälliga utställningen med fotografier från tävligen om årets naturfotograf. Till den måste man lösa entré. Makalösa bilder.

Nåväl, i den stora museibutiken finns en stor mängd profilprodukter. Allt från pennor, kalendrar, kikare, luppar, linjaler, T-shirts, dinosauriemodeller till radiostyrda skallerormar. Säkert en favorit hos far- och morföräldrar! Eller vad tror du? Detta är genomtänkt varumärkesspridning, men personligen föredrar Ewa B föremål utan märkesanknytning. Men genom exponeringen synliggörs varumärket på ett väldigt effektivt sätt oavsett vad man anser om det.


Ute i själva museet är informationsfoldrar i det närmaste bortrationaliserade och det enda som finns är en karta med besöksinformation. En välgjord presentationskatalog över museets totala utbud som säljs för ca 50 kr. Båda trycksakerna finns överallt i stora snygga ställ där de genom upprepningens logik bildar vackra mönster.

På strategiska platser kan kartan också hittas på väggarna. Skyltar genom hela museet följer den grafiska profilen konsekvent med färgkodade zoner och grafiska symboler i ett gemensamt formspråk för respektive utställning.
















I butiken är museets miljöprofil också mycket tydlig och det finns ett stort urval med naturprodukter eller produkter som tillverkats av returmaterial. Papper tillverkat av elefantbajs och ett stort antal produkter av återanvänt material, bl.a. fat, korgar och spegelramar av återbrukade veckomagasin. Snygg och spännande design. Broschen som Sharon Amont har på sin jacka, se gårdagens inlägg, är tillverkad av aluminiumburksflärpar (ingen av oss kommer på vad de egentligen heter).

Efter en rundtur i den permanenta dinosaurieutställningen där höjdpunkten utgörs av en morrande Tyrannosaurius Rex i full skala med naturliga rörelser som får barnen att hisna och en snabbtitt på övriga utställningar (utom Darwin Centre) kan vi lätt konstatera att vi inte behöver skämmas, snarare tvärtom.

Deras motsvarighet till Den sinnrika människan liknade mer ett uppslag ur en sexualundervisningsbok från 70-talet. Och dinosuarieutställningen dominerades av en stålkonstruktion i form av en gångramp som lotsade besökarna genom övre delen av lokalen för att sedan leda ner till markplanet där man fick trängas i mörkret framför rätt mediokert utformade montrar och modeller.

Hur stämmer det här med gårdagens påstående om ren skit. Jo, utmärkt! Det kan du nämligen också köpa, med julgransfrö. Snyggt paketerad i små boxar.

Bakom kulisserna på världens största museiinstitution!

Onsdag, vaknar upp och är fortfarande i Washington. Vår blogg har utökats med Ewa B och Eva S som är i London för att träffa kollegor på Natural History Museum. Om försöket med en museiblogg faller väl ut, så kanske vi permanentar den och ger alla som är på resande fot i olika uppdrag en möjlighet att skriva en "resedagbok" och dela med sej av sina erfarenheter.

Efter att ha fått en kaffekopp och litet papper på Dillon Ripley Center (konferensanläggningen under Smithsonian Castle, den äldsta delen av museet), började dagens rundvandringar på National Museum of Natural Historys avdelning för antropologi.


Vi fick främst se och höra om den forskning som handlar om människans sjukdomshistoria, såsom den tolkas utifrån studier av skelett som grävts fram vid arkeologiska undersökningar.

NMNH har en mindre kyrkogård i sina samlingar, man räknar med att ca 35 000 skelett finns i prydliga lådor, insamlade i hela världen.

Man visade också hur den magnetröntgen som donerats till museet kan användas. Idag tycks många olika delar av SI vara intresserade av att utnyttja den och användningen spänner från mumier och fossil, till Stradivariusfioler!

Vi fick också se delar av den stora samling av människoskelett, mumier och förkrympta huvuden som man förvarar. Allt kanske inte var så himla uppbyggligt att se före lunch, men vi är ganska förhärdade så det ordnade sig.

Med tanke påvad vi fick höra om de problem som finns kring de etiska aspekterna på forskningen samt ursprungsbefolkningarnas önskemål om att få tillbaka sina förfäders skelett, så kan man tycka att det är skönt att NRMs samlingar inte omfattar fysisk antropologi.

Efter visningen tog vi en tur genom en utomordentligt bra utställning om gränslandet mellan arkeologi, osteologi (benlära), rättsmedicin och arkivforskning, allt utgående från rekonstruktioner av tidiga kolonier vid Chesapeake-bukten. Mycket intressant att se hur man genom ett sant sam-vetenskapligt arbete, baserat på mycket god kompetens inom de olika disciplinerna kan skapa ny kunskap.

Sista montern i utställningen var spektakulär. I den fanns skeletten av såväl en hund som dess husse. Det rör sig om en forskare vid museet som under utställnignsproduktionen bad att få donera både sitt och hundens skelett till Smithsonian! Med foton och text beskrevs personen och skeletten av hund och husse hade monterats så att de stämde överens med den bild som tagits då de bägge levde. Hade ett svenskt museum vågat göra detta?

Lunchen intogs på NMNHs cafe där det finns olika lättare rätter. Bilden visar en av flera skyltar där man lyfter fram vilka miljöförbättrande åtgärder som man genomför. Något för NRM när vi ska miljöcertifiera oss!

Eftermiddagen ägnades åt besök på Museum of American Art, närmare bestämt dess nya skådesamlingar i Luce Foundation Center. Här har man skapat öppna gallerier där ca 4 000 objekt visas för allmänheten. Visningen utgick från användningen av ny teknik för att dels göra samlingarna mer tillgängliga, dels för att öka intresset för utställningarna hos nya målgrupper. Bl a fick vi se den interaktiva databas som ersätter utställningskataloger. I galleriet finns ett 20-tal informationskiosker där besökarna kan söka rätt på det objekt man är intresserad av och även skapa en egen "samling" som när den är färdigställ mailas till sin egen mailadress. Mycket vettigt uppbyggt, enkelt och lättanvänt!

Innergården på Museum of American Art hade nyligen glasats in på ett spektakulärt sätt, om än enligt Jan Olov inte lika trevligt som på British Museum.

Dagens informationsaktiviteter avslutades med föredrag av representanter från dels AAM (American Association of Museums) dels Meridien som är en privat stiftelse som arbetar med internationella frågor.

Men, sen deltog vi vid en konsert med SI:s egen jazzorkester, klart bra och efteråt ett mingel med alla deltagarna.

En intressant dag med olika insikter och nya kontakter!

På spaning i South Kensington

Sharon Amont och Teresa Wild delade öppet och generöst med sig av både goda och dåliga erfarenheter.

Är det bättre på andra sidan staketet?

Ja, kanske, i vissa avseenden kan nog gräset vara grönare på andra platser i världen men inte alltid. En insikt som kan vara nog så viktig att ta med sig hem. I London, var det dags för Ev(w)orna att nätverka med våra kollegor inom publik och planeringsverksamheten på Natural History Museum. En av de viktigaste institutionerna i världen inom vår sektor men hundratalet år yngre än vårt eget museum, Naturhistoriska riksmuseet. Men resursmässigt tre gånger så stort och därmed med andra förutsättningar.

Våra samtal cirklade kring sponsring, samordningen mellan det publika ansiktet och den så viktiga forsknings- och samlingsverksamheten och utvecklingen av planeringsmodellen. Lite nuddade vi också frågorna kring omvärldsbevakning och kompetensförsörjning.

Genomgående blev det tydligt hur viktigt ledarskapet, dess närvaro och synlighet, är för att få en stor organisation att gå i samma riktning oavsett val av styrningsmodell. Många av svårigheter kring planering, samordning, olika kulturer och värderingar inom museet kände vi igen. Problemen är desamma i båda museerna men vi har kommit olika långt i olika delar.

Men viss avundsamhet kunde vi konstatera att inom regelverket ha möjligheten att samtidigt kunna agera som statlig institution, ideell organisation och genom egna kommersiella bolag skapar flexibilitet och långsiktighet för utveckling. Hållbara museer?

Ett intressant problem som de har i samband med sponsringsarbetet är att projekt som är sponsringsbara inte alltid är de projekt som bäst gynnar museet prioriterade utveckling och sponsringsverksamheten därmed indirekt får styrande effekter även om riskhantering, etisk bedömning m.fl. kontrollkriterier är uppfyllda.

Samtidigt kräver arbete med sponsring en längre planeringshorisont än vi traditionellt har arbetat med och museet måste vara berett att satsa medel även på projekt som i slutändan inte kommer att leda någonvart. Alla förstudier, idékoncept kostar pengar men är förutsättningar för att kunna sälja in projekten till hugade sponsorer.

Vi avslutade dagen med att göra en snabb tur i museet och särskilt museibutiken. Där kan man köpa ren skit, mer om det imorgon!