Allting går att sälja ...

Säga vad man vill men Natural History Museum är duktiga på att exponera och befästa sitt varumärke. Den grafiska profilen möter oss överallt när vi går igenom museet och inte minst i museibutiken. Eller museibutikerna kanske är mer korrekt att säga. Den största och mest välsorterade ligger på bottenplanet direkt till höger när man kommer in i huvudentrén. Små satellitbutiker finns utanför den populära dinosarieutställning och just nu vid utsläppet från den aktuella tillfälliga utställningen med fotografier från tävligen om årets naturfotograf. Till den måste man lösa entré. Makalösa bilder.

Nåväl, i den stora museibutiken finns en stor mängd profilprodukter. Allt från pennor, kalendrar, kikare, luppar, linjaler, T-shirts, dinosauriemodeller till radiostyrda skallerormar. Säkert en favorit hos far- och morföräldrar! Eller vad tror du? Detta är genomtänkt varumärkesspridning, men personligen föredrar Ewa B föremål utan märkesanknytning. Men genom exponeringen synliggörs varumärket på ett väldigt effektivt sätt oavsett vad man anser om det.


Ute i själva museet är informationsfoldrar i det närmaste bortrationaliserade och det enda som finns är en karta med besöksinformation. En välgjord presentationskatalog över museets totala utbud som säljs för ca 50 kr. Båda trycksakerna finns överallt i stora snygga ställ där de genom upprepningens logik bildar vackra mönster.

På strategiska platser kan kartan också hittas på väggarna. Skyltar genom hela museet följer den grafiska profilen konsekvent med färgkodade zoner och grafiska symboler i ett gemensamt formspråk för respektive utställning.
















I butiken är museets miljöprofil också mycket tydlig och det finns ett stort urval med naturprodukter eller produkter som tillverkats av returmaterial. Papper tillverkat av elefantbajs och ett stort antal produkter av återanvänt material, bl.a. fat, korgar och spegelramar av återbrukade veckomagasin. Snygg och spännande design. Broschen som Sharon Amont har på sin jacka, se gårdagens inlägg, är tillverkad av aluminiumburksflärpar (ingen av oss kommer på vad de egentligen heter).

Efter en rundtur i den permanenta dinosaurieutställningen där höjdpunkten utgörs av en morrande Tyrannosaurius Rex i full skala med naturliga rörelser som får barnen att hisna och en snabbtitt på övriga utställningar (utom Darwin Centre) kan vi lätt konstatera att vi inte behöver skämmas, snarare tvärtom.

Deras motsvarighet till Den sinnrika människan liknade mer ett uppslag ur en sexualundervisningsbok från 70-talet. Och dinosuarieutställningen dominerades av en stålkonstruktion i form av en gångramp som lotsade besökarna genom övre delen av lokalen för att sedan leda ner till markplanet där man fick trängas i mörkret framför rätt mediokert utformade montrar och modeller.

Hur stämmer det här med gårdagens påstående om ren skit. Jo, utmärkt! Det kan du nämligen också köpa, med julgransfrö. Snyggt paketerad i små boxar.