Fyra museer hann vi besöka och med ögon för ett antal olika perspektiv. Gemensamt för alla museerna är att de alla är mycket stora jämfört med vilket museum som helst i Sverige och besöksmängderna är också betydligt större. Något som är viktigt att komma ihåg när man funderar på om något är överförbart till vår egen verksamhet.
Eftersom museerna är så stora så finns det ett brett spektrum av utställningar av olika ålder. På Science museum fanns en utställning om jordbruk som byggts under 50-talet; miniatyrdioramer infattade i teak. Den behålls säkert idag främst av museihistoriska skäl. I de andra museerna fanns på motsvarande sätt andra utställningar med decennier på nacken.
En vision av barndomens lek med modeller, var är Märklin-tåget? Vackert.
Skillnaden mellan de moderna utställningar som naturhistoriska/tekniska museerna respektive de kulturhistoriska museerna visar är faktiskt enorm. Medan Natural History Museum och Science Museum har utvecklat utställningarna så att budskapet och pedagogiken blivit mer och mer viktiga så är det tydligt att i de kulturhistoriska museerna är det fortfarande de enskilda föremålen som står i centrum. Kan det vara skillnader i målgrupper som gör detta? Och beror målgruppen på det pedagogiska upplägget eller tvärtom?
Särskilt på Victoria & Albert var skillnaden mot museet tvärs över gatan tydlig. Där vandrar besökaren runt som i ett tempel runt de olika föremålen. Berättelsen om dem är sekundär. Jag är däremot ganska säker på att museets utställningsansvariga skulle hävda motsatsen. Mängden text kring varje föremål är riklig men museet har inte ansträngt sig för att det ska vara lätt att ta till sig informationen. Vilket leder in oss på detta med tillgänglighet.
Under vårt besök öppnade V & A en helt nyrenoverad utställning om den europeiska medeltiden och renässansen. Så innan vi flög hem passade vi på att gå dit för att se den. Här var estetiken som viktigare än tillgängligheten. Inte så att tillgänglighetsaspekten var bortglömd men museet hade valt att göra olika former av tillägg med taktila föremål, låneböcker med etiketterna i stor stil, stationer med berättare kring olika föremål. Men den grundläggande designen var som den alltid varit. Långa, kompakta texter i liten stil. Tunga lådor och svag belysning, vilket i och för delvis dikteras av föremålen. Men inte är det målgruppen som styrt utformningen, snarare frånvaron på målgruppsperspektiv. Synd! Alla skulle ha glädje av en annan utformning.
Inte ens den primära målgruppen har det lätt att ta till sig informationen.
På V & A fick vi leta efter en karta och sedan leta efter en hiss och lyckades ändå inte komma dit vi ville utan att passera trappor. Inte bra och stor skillnad mot framförallt Science Museum där skyltarna nästan tog besökaren i handen. Också Natural History Museum var duktiga på att hjälpa besökare att hålla koll på var de var och hur de skulle gå för att komma dit de ville. Där har vi en hel del att göra hemmavid för att bli bättre.
På samtliga museer så var butikerna både stora, synliga intill entrén och med ett nischat utbud. Flera av museerna hade dessutom flera butiker, antingen med olika delar av utbudet - till exempel böcker för sig - eller riktat mot olika behov. På British Museum fanns en shop för barnutbudet och en annan för det lyxiga presentutbudet. På samtliga museer har miljö- och hållbarhet börjat lyftas fram i utbudet.
Det är tydligt att butikernas intäkter är viktiga för museerna och mängden besökare gör det möjligt för butikerna att gå med ett överskott. Det är synd att de svenska museibutikerna riskerar att stänga på grund av den nya konkurrenslagstiftningen. De är trots allt en viktig del av museiupplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar